Ett exempel pÃ¥ när jämställdheten i vardagslivet fallerar är när du ser alla människor som klappar pÃ¥ din gravida frugas mage och säger “grattis”, men inte en enda klappar din petter-niklas och säger “bra jobbat”.

“Patenterat nonsens” (Wikipedia)

NÃ¥väl…Saaben fick nöta lite asfalt idag dÃ¥ den följde med in till centralorten…

Bilden förvisso frÃ¥n hemvägen…

Och onekligen spännande häromdagen, dÃ¥ skyltarna pÃ¥ E4:an byttes mot  “110”-dito, och man inte var säker pÃ¥ om även kameran uppdaterats med motsvarande höjning av fartgränsen (“fartlimit” pÃ¥ svengelska)…

Gaveln pÃ¥ Ikanohuset, bara “sÃ¥där”…

Jaja…

PÃ¥ hemvägen ett snabbt stopp vid det gamla färjläget pÃ¥ “fastlandssidan” (“Sverigesidan”).

Om man ska börja bedriva färjetrafik till Seskarö igen sÃ¥ bör man dock ta med en sÃ¥g…

Att det växer träd och dylikt är inte så konstigt då senaste färjan gick 1978.

“Lilla” färjans angörningsramp är lite mer sliten, äldre som den är…

Som synes sÃ¥ ligger det en del bÃ¥tar vid färjläget…

Voi perkele Pentti, oli ahven!

… och det beror pÃ¥ att det hÃ¥lls en del fiske-entusiaster där. Samt även ibland husvagns/husbils-folk.

PÃ¥ Ö-sidan syns motsvarande färjeläge, men dit är det längesen man var…

Markeringarna pÃ¥ vägen syns ännu…

… men anslutningsvägen har blivit smal under Ã¥rens lopp…

Forna tiders Seskaröbor, som besökte Sverige, körde rakt fram här på den tiden det begav sig. Men sen -78 går ju vägen naturligtvis mer rakt mot bron.

Konstigt vore annars. 

Det kan ju pÃ¥pekas för de som sysslar med UE, att just Seskaröbron hade varit ett litet objekt, men man noterade i vÃ¥ras att det var nya lÃ¥s pÃ¥ luckorna…

NÃ¥väl, hemÃ¥t i den lite smÃ¥grÃ¥a lördagen…

Grå.

 

Kyrkobesök i Lule igen…

… dÃ¥ det var en tös som skulle bli döpt. Och döpt blev hon!

Till slut var det dock dags…

… att vända skorna hemÃ¥t. Och resten av oss ocksÃ¥.

Men skorna på bilden var inte våra, som info.

Den storleken pÃ¥ skor har vi inte längre…

Trött i benen är man i alla fall, trots att man kört bil…

Jaja.

1:a Maj hör det till att man promenerar. SÃ¥ gjorde jag, med “nokia-bootsen” pÃ¥, efter en väg…

… men vek av efter ett tag ut i terrängen…

… för att ta mig till ett dike, som jag följde nedströms…

… förutom pÃ¥ ett ställe där det var för tätt, dÃ¥ vek jag av upp mot ett litet hygge där det en gÃ¥ng stÃ¥tt rejäla granar.

En bro över diket finns tillgänglig. Resterna av de föregående broarna ligger kvar under.

Vattnet rann som sakta…

… pÃ¥ sin väg ner mot stranden och havet.

Ett ilandflutet oljefat av lite ovanlig modell.

Jag hittade en lada i skogen. En lada på god väg tillbaka till naturen.

Förmodligen en gammal fiskelada, dÃ¥ det fanns en del gamla garn…

Timrat av rejäla bjälkar, som synes. Bjälkarna ser sÃ¥gade ut , istället för bilade, vilket verkar vara lite knepigt…

Förvisso kollade jag inte sÃ¥ noga…

Datumet pÃ¥ väggen, kan det vara “invigningsdatumet”?

Vad vet jag…

Nyberg hade även varit där…

… liksom nÃ¥gon lite nyare “ristare”.

NÃ¥väl, vädret var hyfsat sÃ¥ jag fortsatte längs strandkallen…

… vilken var bra att gÃ¥ pÃ¥.

En paddel och öppet vatten sÃ¥ hade man kunnat flotta sig litegrann…

Men man vek av, vid en sommarstuga, in i skogen igen för att stövla hemÃ¥t…

… för att vila benen pÃ¥ tv-soffan och ett avsnitt Little Britain i dvd’n.

Det var heller inte så otrevligt.

 

Naturen börjar vakna sÃ¥ smÃ¥tt, knoppar bÃ¥de här…

… och här!

Barrträdens skott är dock rätt blygsamma ännu.

.

En nässelfjäril syntes irra runt, med ett kort stopp på en garagedörr.

Kubbspelet åkte ut på gården. Jag spelade inte.

Vid Granvik syntes…

… ett par knipor. Honan lÃ¥g lite djupt i vattnet…

Fast egentligen kom hon just upp från ett dyk.

.

Den lite gråmulna förmiddagen byttes senare ut mot en solskinande dag!

Gubbe. Sten. HÃ¥rd.

Beviset att jorden är rund. Seskarö i fonden, som info.

Röd-grön.

Alla klarade sig inte genom vintern…