“Inte skakad, men lite röd”…
“Vi har aldrig fÃ¥tt möte pÃ¥ den här vägen” sa frugan när vi Ã¥kte mot Temmilahti idag.
Men “Napps ja kopps” sÃ¥ var det plötsligt vältrafikerat i skogen sÃ¥ man fick ta nÃ¥gra ärevarv ute i terrängen dÃ¥ det inte alltid gÃ¥r att mötas…
Och man vill ju inte stanna och riskera att fastna utan hÃ¥ller hjulen rullande, än hit och än dit…
Jaja, det var ju Temmilahti då. Mest för att molntäcket sprack upp och att man själv behövde svalka efter att man hjulat om Bajan, alltså skruvat bort besiktningshjulen och skruvat tillbaka de rätta.
Att alkoholintaget frÃ¥n igÃ¥r förmodligen ville ut, genom porer i kroppen och sÃ¥, gjorde att badet var efterlängtat även av denna anledning…
Lite svid i skinnet efter strandbesöket, men det kurerades nyss i bastun. Ont ska med ont fördrivas, så mot solsveda hjälper en rejäl bastusveda!
Nordlig vind, sÃ¥ lÃ¥gvatten och inte överdrivet varmt i havet… Men vi badade ändÃ¥!
Jinx Johnson?
Nej, Frugan! DÃ¥ hon ju inte hade nÃ¥gon kniv i bältet…
Jaja…
IgÃ¥r syntes det…
… tvÃ¥ paddlare i nämnda trakt.
Själv har man tagit ett steg närmare en Thomasson-kajak då man blev med klyvsåg lite oförhappandes häromdagen. Förvisso en begagnad såg, men rätt lite använd.
SÃ¥ virke har man, ritningar har man, sÃ¥g att klyva till granribbor har man. Bara resten kvar dÃ¥…
Vilket lär ta tid innan man fÃ¥r till det där “resten” dÃ¥…
Vi ser ju.
Kniven hänger där men syns inte för armen är i vägen! 😉
En liten kniv dÃ¥… 😎
Ja men storleken har ju ingen betydelse 😉
Beror pÃ¥ om man ska “skära eller bara rista litegrann”… 😆