En gÃ¥ng var jag till Kalix tvÃ¥ gÃ¥nger, skulle man kunna sammanfatta gÃ¥rdagens dubbleringar av olika övningar…

Med tanke pÃ¥ att man köpte lite plÃ¥t och vid ett ärende, nÃ¥gra “tjilometrar” utanför just Kalix, noterar att de “tvÃ¥ och en halv meter” lÃ¥nga plÃ¥tarna är misstänkt lika “tvÃ¥-meters”, vilket ocksÃ¥ var fallet…

Så en returresa vidtogs för att byta ut dessa och att man första gången glömde köpa tätband gjorde ju resa nr 2 inte direkt onödig heller!

Tur att man kom ihÃ¥g att lossa lasten av balkar först, balkar som lämnades till Ã¥tervinning som info. Vid förra resan med skräpmetaller pÃ¥ släpet visade vÃ¥gkvittot att lasten vägt 580 kg. För gÃ¥rdagens lass hade jag blivit besviken om man inte i alla fall tangerade föregÃ¥ende vikt…

710… visade skillanden pÃ¥ kvittot…

Och för ett stort släp är det inte så mycket, men för ett litet är det rätt lagom.

Nåväl, för ett antal år sedan hämtade jag en snöskoter på ett ställe utanför Kalix. Vägbeskrivningen var *kör så och si mm osv* och kännetecknen på fastigheten *ditt och datt etc*.

Igår ringde jag upp för en vägbeskrivning till ett ärende utanför Kalix.

*Kör så och si mm osv* och sen ser du *ditt och datt etc*, blev upplysningen.

Tänkte att “är det möjligt?”… Jo det var det!

Man fick en s k Bon Voyage-känsla!

Förvisso annan ägare sen sist, pÃ¥ fastigheten dÃ¥, men ändÃ¥…

Sen att man fick Ã¥ka till Nikkala pÃ¥ kvällen, efter 22.30 när man upptäcker att bilen inte är tom pÃ¥ det den skulle vara tom pÃ¥ vid den tiden, dÃ¥ man glömde att svänga in pÃ¥ hemvägen frÃ¥n Haparanda fÃ¥r man nog ta pÃ¥ sig helt och hÃ¥llet…

Men en upprepning blev det!

Nåväl, på, för gårdagen, sista resan över bron spelade radion:

… och det fÃ¥r man nog pÃ¥stÃ¥; det hade kunnat vara värre än att man fÃ¥r göra vissa saker tvÃ¥ gÃ¥nger eller fler!

Vi säger så.