“Ja-ja”…
Man trodde sig börja se ljuset i tunneln, eller i skogen i alla fall, alltsÃ¥ att slutet för förkylningen man drog pÃ¥ sig häromveckan, men inte…
Förvisso hostar man enbart, men med bihålor sen fulla av f-n vet är det inte så roligt.
Nåväl, det ger sig nog snart då man i alla fall orkar jobba en del, mer än förra veckan.
Spackling-slipning-målning på schemat som info samt lite annat smått och gott som hör till.
Sen vet vi inte så mycket. 
Vi säger så.
ljuset mellan träden är inte fy skam det heller. kör full fart mot tunneln nu så du kan komma ur den. hejja!
Hoppas jag ser ljuset snart. Börjar vara ganska less febern som aldrig släpper taget 👿
Jo. 🙂
Snygg bild!
Tackar!
Man ska tydligen ta med kameran pÃ¥ morgonen när man hämtar tidningen… 🙂
Fast jag hade nog försökt få bort lite av det där himmelsljuset till vänster i bild. Det skulle ge en mer suggestiv känsla i bilden.
Men du kanske är suggestivitetsfobiker. Vad vet jag. 🙄
… det vet man inte… om man är dÃ¥… 🙂
Men dÃ¥ hade man beskurit bort en del solstrÃ¥lar… 🙄
Jo, det var ju dilemmat förstås. Men en liten skuggförstärkning kanske.
Eller att du gÃ¥r dit exakt samma dag, samma tid, nästa Ã¥r och ställer dig lite längre Ã¥t sidan, eller nÃ¥’t. Ja, du vet säkert bäst själv.
Bara det nu inte är mulet den dagen.
Men som konstnär mÃ¥ste man kunna lida och vänta. 😯
Lida och vänta är orden…