Efter ett otal timmars snöröjning med bÃ¥de handkraft som med maskin samt spÃ¥rpreparering, höll pÃ¥ att skriva “handkraft” där med, med snöskoter som betedde sig minst sagt underligt sÃ¥ är det skönt att komma in hemma igen.

“Underligt” berodde förmodligen pÃ¥ en frysning dÃ¥ tomgÃ¥ngen försvann och det  var lögn i h-vete att fÃ¥ igÃ¥ng Summit igen… Men efter femtielva luggningar av 583:an sÃ¥ starta den igen. För att i samband med en fastkörning (jo det är j-vligt mjukt utanför spÃ¥ren!) längre fram givetvis stanna igen.

Inte sÃ¥ svÃ¥rstartad dÃ¥ utan 25 m längre fram när spÃ¥rsladden skulle hakas fast igen… SÃ¥ fick man lugga Ã¥terigen. Tanken pÃ¥ “Mannen med aktersnurran” frÃ¥n Segelsällskapsresan dök upp som av en händelse…

Nåväl, till slut startade maskin och gick resten av vägen och skidspår blev det. Bara en sån sak.

Väl hemma så syntes det en till besökare hos grannen!

Eller om det är den förra som vuxit till sig, vad vet jag hur fort älgar växer…

Hmmm, här finns nÃ¥got ätbart…

En bild från Februari förra året får illustrera skidspårsdragningen idag.

Vi säger så.

Edit:

Två bilder till på han.

Han började komma nära skidspÃ¥ret vid ett tillfälle… Och allt annat än skidÃ¥kare i skidpÃ¥ren gillar vi inte. Men vad göra?

Edit igen:

Senrae under dagen syntes det älg igen. Men en annan än tidigare…

Ta mig tusan så var det ju två!

Och inte direkt sÃ¥ skygga av sig. Eller sÃ¥ var de mest förvÃ¥nad över den där typen med kameran som pratade babysprÃ¥k… med tvÃ¥ älgar…