“Familjen Bra” gjorde en snabbutflykt till udden Tervaluoto idag, mest för att kolla läget pÃ¥ den nordligaste punkten av det egentliga Seskarö.

Vid krysset juh.

Udden bestÃ¥r av en rullstensÃ¥s…

… där det finns en labyrint, förmodligen “gammal som gatan”. Den funkar dock även nuförtiden, Ã¥tminstone att trava runt i.

Lite längre norrut blir stenarna  större…

… för att i sluttningen ner mot stranden bli “jeräla”.

Bottenviken, ungefär norr om Seskarö, i bakgrunden…

NÃ¥ slags röda bär som vi inte Ã¥t… men en del blÃ¥bär fanns det i skogen och vissa av oss käkade glatt av dessa istället.

Skogen pÃ¥ Tervaluoto är inte sÃ¥ gammal, men den ger en “urskogs”-känsla ändÃ¥, när man gÃ¥r där…

… dÃ¥ död ved fÃ¥r ligga ifred för naturen att ta hand om. Sen att framkomligheten begränsas är nÃ¥got man fÃ¥r ta för vad det är. Om man skulle fÃ¥ för sig att färdas nedanför Ã¥sen, pÃ¥ östra sidan, skulle man nog fÃ¥ än mer urskogs-känsla dÃ¥ det sÃ¥g tätare ut där.

Och när jag är själv ska jag ta en promenad längs just den kanten. NÃ¥gon gÃ¥ng…

Skulle man trampat foten ner i ett Rumpnisse-bo hade man inte blivit förvÃ¥nad… Förvisso hade de i sÃ¥ fall blivit det och förmodligen ställt sig frÃ¥gande till varför man gör pÃ¥ detta viset…

Annars är stigen, där man viker av frÃ¥n bilvägen, fullt gÃ¥bar fram till rullstenarna och förmodligen cyklingsbar med lämplig cykel, säg “Majtin-bajk” eller varför inte en gulmÃ¥lad kronhoj?

Vi ser ju,  nästa gång.