Vi följde ju Knutte till sista vilan idag och av naturliga skäl är det mycket känslor i omlopp under en begravning, men ändÃ¥ är det ett avslut och även en början pÃ¥ nÃ¥got annat, pÃ¥ nÃ¥tt sätt…

“I ljust och vackert minne bevarat” brukar det sägas och det fÃ¥r man nog hÃ¥lla med om vara en sanning.

Jag är glad över de Ã¥ren vi jobbade tillsammans under 90-talet, och när man jobbat ihop ett längre tag blir det sÃ¥ att diskussionerna och resonemangen lyfts till en högre nivÃ¥ och man blir lite personligare i samtalen kollegor emellan och kanske kunde vi dra nÃ¥gon nytta av varandras erfarenheter om “livet, universum och allting”!

Nåväl.

VÃ¥r krÃ¥ka verkar ha försvunnit pÃ¥ nÃ¥tt sätt, antingen gÃ¥tt vilse (elller flugit om han nu lärt sig det ordentligt) eller sÃ¥ har nÃ¥tt djur tagit han…

Vi ser ju om han dyker upp eller inte.

Fyraåringen jonnar dock på med cykeln som att hon aldrig gjort annat!

T o m stående ibland!

Så nu under helgen kommer det drivas en intensivkurs i trafiklära så på måndag när skolan och dagis börjar för barnen så kan man släppa iväg dom själv hemifrån så behöver man inte stiga upp så tidigt på morgonen!

“Det gÃ¥r som en dans, som en diskotanssi!” eller som fyraÃ¥ringen själv uttryckte det: “Jag cyklar som en jävla unge!”

Lapp pÃ¥ lapp…

Dagens vw-bild… eller Chrysler-bild…

The Solution.