“Utan stöd”…

Vi följde ju Knutte till sista vilan idag och av naturliga skäl är det mycket känslor i omlopp under en begravning, men ändÃ¥ är det ett avslut och även en början pÃ¥ nÃ¥got annat, pÃ¥ nÃ¥tt sätt…

“I ljust och vackert minne bevarat” brukar det sägas och det fÃ¥r man nog hÃ¥lla med om vara en sanning.

Jag är glad över de Ã¥ren vi jobbade tillsammans under 90-talet, och när man jobbat ihop ett längre tag blir det sÃ¥ att diskussionerna och resonemangen lyfts till en högre nivÃ¥ och man blir lite personligare i samtalen kollegor emellan och kanske kunde vi dra nÃ¥gon nytta av varandras erfarenheter om “livet, universum och allting”! :smile:

Nåväl.

VÃ¥r krÃ¥ka verkar ha försvunnit pÃ¥ nÃ¥tt sätt, antingen gÃ¥tt vilse (elller flugit om han nu lärt sig det ordentligt) eller sÃ¥ har nÃ¥tt djur tagit han… :sad:

Vi ser ju om han dyker upp eller inte.

Fyraåringen jonnar dock på med cykeln som att hon aldrig gjort annat!

T o m stående ibland! :shock:

Så nu under helgen kommer det drivas en intensivkurs i trafiklära så på måndag när skolan och dagis börjar för barnen så kan man släppa iväg dom själv hemifrån så behöver man inte stiga upp så tidigt på morgonen! :mrgreen:

“Det gÃ¥r som en dans, som en diskotanssi!” eller som fyraÃ¥ringen själv uttryckte det: “Jag cyklar som en jävla unge!” :mrgreen:

Lapp pÃ¥ lapp…

Dagens vw-bild… eller Chrysler-bild… :wink:

The Solution.

2 comments

  1. iZac

    Hehe… 😉

    Men allvarligt sÃ¥ är skrindan kvar och här uppe pÃ¥ backen har vi inte just nÃ¥ diken! 🙂