Perkele. ÖvergÃ¥ngen till Pihjalakariudden var översvallad… Och Nokia-bootsen var hemma…

Men man är inte den som ger upp sÃ¥ lätt sÃ¥…

… ett-tu-tre var man pÃ¥ andra sidan!

Flygväder var det inte dÃ¥ vindmätaren visade pÃ¥ runt 12-13 m/s och mer i byarna… Nog för att man flugit skärm, tvÃ¥ gÃ¥nger,  i 12 m/s för rätt mÃ¥nga Ã¥r sedan. Den gÃ¥ngen var det som trevligt att till slut befinna sig pÃ¥ marken igen.

NÃ¥väl…

Det rullar ute pÃ¥ havet…

Stök.

Runt udden rullar vågorna från två håll.

Lite trÃ¥kigt väder annars ocksÃ¥, alltsÃ¥ sÃ¥ lite sol…

Renspolad.

Stenarna stÃ¥r dock still i blÃ¥sten…

Svart.

… sÃ¥ ocksÃ¥ 0,1 ton gubbe pÃ¥ sten…

Stränderna fÃ¥r ta emot s k “strandfynd” av olika slag. En dobb frÃ¥n en Kalixfiskare vid namn Berglund har strandat pÃ¥ Seskarö.

Som sagt, inte flygväder…

Sen skulle man ju tillbaka… Det är väl den sjunde vÃ¥gen som sägs vara högst, enligt filmen “Papillon”, sÃ¥ man väntade ut den, förmodade, sjunde…

… och stegade iväg…

… men inte f-n blev det sÃ¥ bra ändÃ¥…

Tänkte Ã¥ka för att fota lite vindsnurror ocksÃ¥… Men med blöta strumpor och skor kändes det inte lägligt för just detta. SÃ¥ jag for hem istället.

SÃ¥.