“Hopp finns”…
Friskt kapat… och kapade övre snittet rakt senare…
… och till plÃ¥tslageriet fÃ¥r man använda verktyg och metoder som finns att tillgÃ¥ för att falsa nedre kanten av nyplÃ¥ten. Men det funkar det med. 
Minns när jag tillverkade grusplåtar till Impalan (under tidigt 90-tal, fanns inte just så mycket ekonomiplåt till dessa då att köpa), dessa plåtar som sitter nedanför/bakom kofångarna (gröna) både fram och bakplåtar gjordes.
Valsade plÃ¥tarna med ett grovt järnrör och mÃ¥nga kilar blev det svetsat ute i hörnen för att fÃ¥ till böjarna… mycket slipning efterÃ¥t givetvis, men det funkade.
Om man hade kunnat räknat tiden som lades ner pÃ¥ dessa plÃ¥tar, i pengar, sÃ¥ hade man nog inte haft rÃ¥d att ha kvar desamma… Tur att allt inte gÃ¥r att mäta i kronor. 
Samma med skärmkanterna bak, en kompis pressade raka plåtprofiler, sen börja klippa och ha sig för att få profilerna krökta och punkta, punkta, punkta, slipa, slipa, slipa osv. Men det funkade, och det är de som räknas, och samtidigt kanske man lär sig något under tiden.
Eller får någon annan bra idé.
NÃ¥väl, nu fÃ¥r man nog fast kofÃ¥ngaren när det blir dags för det. En mutter kvar att svetsa längst bak för skärminfästningen, men det hanns inte med idag…
.. dÃ¥ en hel del tid satsades till att montera ihop studsmattan Ã¥t juniorerna i familjen! Ett smart drag i höstas var att duscha i lite “5-56” i burkarna där klammer och muttrar för skyddsnätet förvarades, dÃ¥ det gick väldigt lätt att gänga pÃ¥ dessa i Ã¥r igen! 
Kom ihåg Pappa, att studsmattan bara är för barn, inte för vuxna, sa 5-åringen åt mig under monteringen.
Tusan ocksÃ¥, sa jag… 