“Apparata”…
Man borde anat orÃ¥d när skotern surade ner sig när man skulle Ã¥ka att köpa bensin inför korvgrillningsutflykten… Men till slut startade den och man Ã¥kte ner till macken.
Och innan man till slut fick igÃ¥ng maskinf-n efter tankningen, med nya tändstift ocksÃ¥, sÃ¥ for man hem och mötte upp resten av crewet. Givetvis stängde man av skotern medans man lastade pÃ¥ ved och annat nödvändigt och där blev den kvar…
Att batteriet inte är helt 100 gjorde ju att man luggade 583:ans startsnöre tills man fick “hÃ¥ll” innan vi bestämde att avbryta hela uppdraget och packa ur…
Frugan fick en anledning att baka bulla istället och tösen fick påhälsning av kompisar att leka med så helt onödigt var inte racklet med skotern, egentligen! 
Tog tjejskotern istället och for i väg på ett varv runt Ön och såg en konvoj med gudstjänstbesökare på väg:
Själv styrde man vidare mot bron dÃ¥ att Ã¥ka pÃ¥ gudstjänst med en skoter som kan kräva start med “penta-snöre” kan vara lite skämmigt… AlltsÃ¥ skämmigt om man mÃ¥ste linda snöret runt variatorn för att kunna starta när ordiniarie startapparat är lite “si och sÃ¥”…
Hade ingen lust att fota när jag var ute, men bron fick i alla fall komma med pÃ¥ bild igen. Jag brukar ju fota bron om tillfälle ges juh… 
Och då batteriet laddats upp i den egna skotern så startade den som ingentingen när jag kom hem och provade! 
NÃ¥väl, tog även isär startapparaten i frugans skoter och pillade lite i den och den verkar kännas bättre nu. AlltsÃ¥ att den kanske funkar varje gÃ¥ng nu och inte bara när skotern är kall… 
Vi säger så. 