“Perspektiv”…
“GPS slår hårt mot kartmarknad” (Ekot)
Försäljningen av kartor har rasat dramatiskt i Sverige sedan de smarta mobiltelefonerna började strömma ut på marknaden. En stor förklaring är att var och varannan svensk nu har tillgång till GPS eller annan navigationsutrustning i sin telefon.
Säkert ett bra hjälpmedel… men när batterierna tar slut så tar de naturliga urvalet vid. Om användarna är för långt från civilisationen… 
Som jag sagt förr, karta och eventuell kompass ska inte underskattas som navigeringsutrustning. Men hålls man inne i städerna så… vete f-n om man ens ska behöva telefon för att hitta rätt. En del av tjusningen är ju att leta sig fram.
Om man inte gör som förr, rev ur en karta ur telefonkatalogen då. Vilket förutsätter att man kan läsa dylika. Kan man inte det så är gps-telefonen säkert behjälplig. Tills batteriet tar slut osv, osv…
Sen att jag anser kartläsning tillhöra allmänbildningen är en annan fråga. Allmänbildningen är dock inte riktigt, alltid, enligt mina preferenser. 
Känd terräng kräver ingen gps, men man kan ha med en sån för skojs skull… 
Så.
Långt till veden var det, men går man och hämtar ett fång så behöver man det inte!
Man kan vägen över spången så blir det inte så mycket längre…
GPS är överskattat. Och jag förstår inte hur folk klarade sig förr. Med tanke på hur bortkomna alla verkar nu, när det gäller kartor, så har vi nog ett antal tiotusen, ja kanske hundratusen medborgare, som är bortsprungna genom åren. Undrar vart.
Det är konstigt det där med allmänbildningen. Den börjar vara mindre förekommande.
Klart man ska kunna läsa en karta.
Givetvis kartläsning!
Och GPS:en är överskattad, förvisso ett bra hjälpmedel många gånger, men inte att förlita sig på enbart…