“SkÃ¥-dÃ¥n”…
DÃ¥ det verkar att “halveringstiden” för M90-kängor är nÃ¥gonstans mellan 10-15 Ã¥r sÃ¥ var det dags att köpa ett par nya vinterarbets-kängor igÃ¥r. Vilket man även gjorde.
“Sixton Peak” verkar lÃ¥ta bra. 
Att man har använt ett par Stålex med lite högre skaft än lågskor, som uteskor, gör att man kände sig manad att förnya sig. Då dessa Stålex inte är uteskor!
Och M90:na, bägge paren, börjar sönderfalla lite här och där, mest i sulorna. Förvisso är de även av StÃ¥lex-fabrikat, med dessa kängor är ju gjorda för att vara ute sÃ¥ dessa har funkat bra för mig i alla fall. Speciellt med tanke pÃ¥ att jag för det mesta använder endast tunna tubsockar inne i skorna… Och inte frusit om fötterna ändÃ¥!
Funkade även som “landningsställ” pÃ¥ den tiden det begav sig, som info, men sÃ¥nt behöver man inte ta hänsyn till nuförtiden.
Jan 2001. M90 promenerar utanför Sammakkoviken, Lehtikari i bakgrunden. Noterbart att vinterdressen och fleecebalaclavan under hjälmen fortfarande är i tjänst hos gubben med kängorna. Kanske dags att förnya sig även där? 
Och då det snöar nu, så lär man få prova kängorna i morgon i snösvängen.
Bara en sån sak!
Först står dock ett lite plötsligt uppkommet återbesök hos SBP på schemat.
Samt att man Ã¥ker för att köpa pannlampan jag skulle köpt igÃ¥r när jag köpte kängorna och brytpinnar och handskar. Men glömde lampan… och glömde även nÃ¥n patron PL 400.
Pannlampan är mest för att kunna åka skidor i mörkret, limmet behövs nog inte till just den aktiviteten. Hoppas jag. 
Nåväl, det var fullt i kyrkan igår kväll, så fullt att flera fick stå under minnesandakten, vilket inte är förvånande då Wille var en person med många vänner.
En mycket vacker tillställning kan man påstå, trots omständigheterna.