Snösväng blire idag, dÃ¥ det ju kom lite snö igÃ¥r kväll. Samt att det har drivit en del p g a blÃ¥sten dÃ¥. Brofästena,  vid hemkomsten igÃ¥r, var lite “som de brukar vid snödrev”, alltsÃ¥ i bästa fall en par hjulspÃ¥r att ta sig fram i.

Jag brukar oftast ha “lite” brÃ¥ttom pÃ¥ dessa utkörningsresor, speciellt dÃ¥ man ska en vända upp till Karungi samt till flertalet andra ställen inne i centralorten och pÃ¥ vägen dit med, för att hinna färdigt sÃ¥ fort som möjligt.

I söndags kväll gick körningen rätt mjukt skulle jag vilja pÃ¥stÃ¥… Och ändÃ¥ var väglaget/vädret hur bra som helst. Samma med gÃ¥rdagens körning.

Man hinner fundera lite mer över tingens varanden om man inte jäktar fram längs vägarna.

Annars har man lagt färdigt ett golv igÃ¥r, förutom “remsorna” mot väggarna pÃ¥ bägge lÃ¥ngsidorna. “Bägge lÃ¥ngsidorna? Hur f-n lägger han golv?” kanske nÃ¥gon tänker… Och med alla rätt, men just i detta rum lades laminatgolvet med början lite mer frÃ¥n mitten av rummet.

Vilket hör till ovanligheterna, men man kan göra så också.

Att man även får hjälpa till att hålla andra verksamheter flytande är inte någon överraskning i det läget som nu råder för tillfället.

Inte för att mina insatser är direkt stora, men jag gör det jag kan bidra med. Flickorna i köket är de som gör de viktiga jobbet, att tillaga maten! Och med det i Ã¥tanke är det nog bra att jag hÃ¥ller mig lite vid sidan om, dÃ¥, som jag brukar säga: det inte är mÃ¥nga som blir glada när jag “kockar!”

Korv och mos finns dock med i min kokbok. Utöver blodpudding då.

Nåväl, saker och ting rätar nog litegrann upp sig med tiden, får man hoppas.

Själv har man sen tvÃ¥ rum kvar att göra (mÃ¥la/tapetsera och lägga golv mm), efter att golvläggningen “frÃ¥n mitten” blir klar, men sen är det en mer öppen frÃ¥ga vad man sysslar med under denna vinter, utöver snöjobben dÃ¥.

Vilket man strax ska ta tag i, snöjobb alltså, då busshpl:erna väntar innan frukosten.

SÃ¥.