En VW 1200, reggad som en högerstyrd 61:a, men motsvarar i vissa originaldetaljer mer en vänsterstyrd 62:a…

Givetvis finns det ett riktigt regnummer någonstans i gömmorna på ranchen, men det behövs inte ännu.

Bilen ifråga var nog L380, Turquoise Green, från början då den kulören stämmer minst dåligt med de som fanns tillgängligt för dessa årsmodeller.

Lite av taket syns grönt…

Förmodligen har bilen ifrÃ¥ga gÃ¥tt i norra Sverige för det mesta dÃ¥ rosten varit väldigt lindrig i sin framfart. Tyvärr har den gÃ¥tt igenom nÃ¥gra slags “Cal-look”-ambitioner (utan att sänka framvagnen!) under Ã¥rens lopp sÃ¥ flertalet originaldetaljer har försvunnit under den resan. Och att färgen blev lite eljest…

Någon slags mer turkosaktig kulör som syns på sina ställen. Och att listhål svetsats igen samt att högtalarhål tagits upp på de mest konstiga ställen mm.

NÃ¥gra Ã¥r innan geniet fick lovikkavantarna pÃ¥ objektet sÃ¥ hade fordonet begÃ¥vats med rejält breda glasfiberskärmar samt en roller-lack i finaste svart…

Om nu hjulen hade fyllt upp skärmarna hade det nog funkat litegrann för kritiska ögon… Men geniet ser saker pÃ¥ sitt egna sätt, alltsÃ¥ hur saker ska vara istället för hur dom är…

“I may not know much about art, but I know what I like!”

Rätt bredd på skärmarna, rätt typ av bakljus och whitewalls. Vad mer kan en flicka begära?

Pilholkar frÃ¥n en 58:as donator svetsades i…

… och givetvis instrumentpanelen dÃ¥ originalpanelen var ganska illa tilltygad av diverse radiomontage mm. Tankmätaren kommer att monteras inne i handskfacket när tillfälle ges. Och tutnavet som inte är monterat pÃ¥ ratten saknar själva centrumet, men där har jag en idé som ska framställas till en annan VW-ägare vid tillfälle, en VW-ägare som kan svarva och fräsa, som info…

I den frÃ¥gan “ser vi ju”.

“I call it gold some call it vile“, ett citat ur Hellacopters lÃ¥t “Soulseller”. Som fick namnge projektet och namnet sprayades pÃ¥ förardörren…

… medans passagerardörren fick en eightball för att hÃ¥lla symmetrin stÃ¥ngen.

Synd var ju att karossen i donator-58:an var sÃ¥ dÃ¥lig dÃ¥ tanken frÃ¥n början var att använda hela den… Men en hel del delar fick komma till användning, Ã¥tminstone tills vidare, innan nÃ¥gon eventuell bättre lack.

Stolarna skulle med när jag sÃ¥lde metallskrot häromsisten, men det glömde jag bort, sÃ¥ de fÃ¥r hänga med ett tag till. Och med säkerheten främst har man ju bälten fram… i alla fall…

Bak sprättades torsionerna ner tvÃ¥ splines pÃ¥ utsidan, mest för att fÃ¥ ner höjden givetvis, men även “The broken transaxle-syndrome” önskades. och sÃ¥ blev det. Sen att man fick montera spacers för att inte däcken skulle ta i inne i hjulhuset är en annan frÃ¥ga… Fälgbanorna är sex tum breda frÃ¥n 740, som info.

Framvagnen smalnades av med sex tum och dubbla sänksatser svetsades i. Att stötdämpartornen Ã¥kte av bara farten borde inte vara nÃ¥gon överraskning. Och sÃ¥ var det inte heller. Med facit i hand, och dÃ¥ sänkta hjulspindlar monterades, sÃ¥ hade man kunnat ta än mer bort frÃ¥n bredden pÃ¥ framvagnstommen för att fÃ¥ den där riktiga skottkärre-looken… Men det duger som det är.

Framhjulen bestÃ¥r av nödreserver frÃ¥n Saab, ett klassiskt knep…

… som tillägg för att skrapa rent vid garagetrösklen!

Allt som behövs för att resa; en rejäl väska, gasmask samt stolpskor. Och en skylt om man mÃ¥ste regga om under resan…

Lite stenciler kan man ju ocksÃ¥ offra sig till att spraya…

Och fÃ¥r man själv säga sÃ¥ blev resultatet bättre än ursprunget som hämtades frÃ¥n Juoksengi av alla ställen! Sen att det hade varit enklare att montera längre stänkskydd för att fÃ¥ dessa att skrapa i backen är inte mitt fel…

Eller jo, det är det.

Detaljerna är, som man nog kan räkna ut med ett järnspett, noga och det fick jag uppskattning för tidigare i sommar…

Givetvis ska det filas än mer på detaljerna, dock inte att förglömma att göra en service samt att besiktiga då man gärna vill skrapa asphalt (lagligt!) även längre in i kommunen!

Alright.