Om man ska montera en ex vis 1600-motor i en äldre VW-växellåda brukar man måsta slipa ur lådan så att svänghjulet ska rymmas in, sägs det.

Att slipa i magnesium är inget speciellt egentligen.  OM man inte rÃ¥kar slipa i nÃ¥got stÃ¥laktigt samtidigt och fÃ¥r en gnista… DÃ¥ magnesiumslipdammet brinner som satans j-vlar!

Själv har jag inte provat detta, “Men”…

… tänkte Geniet… “Ett järnspett med kraft mot en växellÃ¥da som ända ska skrotas?”.

Sagt som gjort, geniet provade och efter några hugg gnistra det till ordentligt! ! !

Förvisso gick det hål sen, men det var väntat.

Nåväl.

Donatorbilen, av 1958:as årsmodell, sägs någon gång på 60-talet blivit stulen i Umeåtrakten och sen bli lämnad på någon gård någonstans. Innan den till slut hamnade i Lövånger och sedermera på Seskarö.

Vissa saker försvann under åren såsom bakljus, blinkers samt hastighetsmätaren. Givetvis motorn också.

Det som fascinerar mest är att inget övrigt blivit sönderslaget, rutor och strålkastare och så.

Justeringen pÃ¥ handbromswirarna har dock inte riktigt räckt till…

Skärmar, luckor, dörrar, pilholkar, instrumentpanel samt strålkastarna och lite annat småplock får leva vidare i nyare konstellationer. Resterna lastades med annat bråte på släpet och kördes iväg, en last på 500! kg.

Taravägning.

Och dÃ¥ man ju hade tid över sÃ¥ kvista man iväg för att…

… lasta pÃ¥ mer järnskrot i form av en strängläggare i 250 kilosklassen, som faktiskt lastades för hand med hjälp av ett spännband.

Skrotaren tog dock kran till hjälp för lossningen.

Så snart i ett armeringsjärn nära dig:  Outlaw-bubblan samt en strängläggare av fabrikatet JF HSR 200!