Mindes en del av ett inlägg från förra bloggen och citerar (man har ju kvar databasfilen juh!) det här:

“Hittade min bok: “Nalle Puhs lilla bok om Feng shui” i en lÃ¥da häromdagen och förstÃ¥r precis varför skidÃ¥kning och spÃ¥rdragning tilltalar mig och flera andra; “Sheng chi är bra chi. Det skapas av energi som har ett ringlande flöde.”

Vad har ett ringlande flöde om inte våra skidspår i skogarna? Va-va?

Förutom dÃ¥ en sträckning som jag dragit längs en kraftledningsgata, men det är skillnad för mig att Ã¥ka längs denna gata, det blir litegrann en transportsträcka hem eller till övriga spÃ¥r…

Funderingarna och tankebanorna går inte på samma sätt när man ringlar ute i skogen som längs ett spår som går rakt fram.

Samma sak under den snöfria perioden när man vandrar ute i terrängen, om man som jag oftast vandrar utanför skogvägarna och stigarna här på Ön, kan tankarna ibland vandra iväg i helt oanade riktningar medans man strövar vidare mot något obestämt mål.

Det verkar som att man mer gÃ¥r in i och begriper helheten och sin egen plats och uppgift i denna helhet…

Det brukar räcka med att komma fram till en väg för att funderingarna ska upphöra dÃ¥ en väg ju är en transportsträcka och tanken blir genast: “vart ska jag gÃ¥ nu?”

Kliver man rakt förbi vägen och fortsätter i terrängen brukar det bli bäst så valet är enkelt!

Nu är ju vi pÃ¥ Seskarö sÃ¥ lottade att vi har en stor del lättforcerad terräng bestÃ¥ende av tallhed sÃ¥ har man en nÃ¥gorlunda normal fysik sÃ¥ är det ingen konst att färdas en mil i skogen pÃ¥ barmarken.”

Sen klämmer man ju nån mil på skidor också, då och då!

Så även idag som i förrgår då man åkte slingan ut mot Hälskeritoppen och givetvis tillbaka, annars brukar sträckan runt Sammakoträsket räcka till.

Man kan fÃ¥ hjärtslag för mindre när man är precis bredvid och en tjäderhöna flaxar iväg frÃ¥n sitt hÃ¥l i snön! Endast gropen kom med pÃ¥ bild…

Sen ser man ibland nÃ¥gon älg skramla iväg när man kommer pÃ¥ skidor, trots att man Ã¥ker lite lagom sakta. Även dessa hinner man inte fÃ¥ med pÃ¥ bild när kameran ligger i fickan…

SpÃ¥r efter nÃ¥gons mÃ¥ltid syns ibland… Och nÃ¥gons slut…

Rent funderingsmässigt, när jag Ã¥ker skidor, sÃ¥ kommer jag ofta ihÃ¥g ställen i skogen här pÃ¥ Ön som man inte besökt pÃ¥ länge eller kanske inte alls “utforskat”, sÃ¥ sÃ¥nt fÃ¥r man lägga pÃ¥ minnet och när snöfria vÃ¥ren kommer sÃ¥ fÃ¥r man ta tag i att traska lite i terrängen, bara för att kolla hur det ser ut pÃ¥ olika platser. 

PÃ¥ det sättet är det bra att bo pÃ¥ en Ö, för nÃ¥gon gÃ¥ng kanske man sett “alla” platser i naturväg dÃ¥ omrÃ¥det ju är begränsat, istället för att det fortsätter hur  “lÃ¥ngt som helst!

Växa kottarna direkt på stammen verkar vara ett ekonomiskt alternativ, borde ju spara in grenarna.

Iskoja vi såg när vi knattrade skoter idag.

Övernattningsbar? Förmodligen, men tänker inte prova!

Upprepning, javisst!

Dunkade nyss denna cd’n i Chryslerbussen och det funkar, funkar j-vligt bra.

Dundertågets låt med text av Stefan Sundström, en kombination som ringlar sig fram i sinnet som ett skidspår i skogen.

Sheng chi på cd!