En anledning att man skulle bli mer digital i sitt fotande är ju den att man skulle slippa sitta och klona bort skräp och prickar frÃ¥n den inscannade bilden… för pÃ¥ digitala bilder fastnar inget skräp pÃ¥ “filmen”, sÃ¥ att säga…

Men det är som avkopplande att klicka bort smÃ¥ prickar ocksÃ¥… Och att man nog inte förvarat bilden som man borde gjort är en annan frÃ¥ga…

Jaja.

Matlagning är ju nÃ¥tt som inte är min starkaste sida, egentligen, men man mÃ¥ste ju äta sÃ¥ dÃ¥ mÃ¥ste man ju laga mat… Men idébanken för maträtter är inte sÃ¥ stor sÃ¥ variationen blir därefter… Och  nÃ¥tt intresse för att prova pÃ¥ lite av varje i matlagningsväg har jag inte riktigt, inte ännu i alla fall, utan det lämnar jag Ã¥t den som kan det, alltsÃ¥ frugan.

Men vi slipper ju svälta när frun jobbar och det är inte det sämsta!

NÃ¥väl, hittade dock nyss ett recept i en bok pÃ¥ att göra egen chilisÃ¥s och skam vore ju om man inte provade i alla fall! Speciellt dÃ¥ man själv gillar mat med lite “oktan”-tal…

Problemet för mig är, att om sÃ¥sen blir bra, sÃ¥ kommer den att användas till det mesta tills flaskan är tom; allt mellan gröt och tortillias…

Jaja, ska börja finfördela chilin.

Edit:

Först leker man lite med ingredienserna, innan man efter bästa förmåga finfördelar dessa och samtidigt nyser som en tok. Obs, peta inte i ögonen innan du tvättat händerna efter knivjobbet.

Receptet säger 5-6 röda chilifrukter och 3-4 vitlöksklyftor… men improvosation är tillÃ¥tet, speciellt dÃ¥ tillgÃ¥ngen pÃ¥ enbart röda är lite “si och sÃ¥”…

Och eftersom honungsmängden skulle varit 175 g i receptet skarvades den mängden till det dubbla ungefär.

Värm försiktigt. Och sen på med 3 msk vitvinsvinäger och Voilá!

Häll upp i, för hushållet lämplig tom flaska eller burk, och vänta att middagen ska börja så man kan skrämma upp även den mest tama treminuters-makaron till oanade kulinariska höjder!

Och precis som med whisky och dyl; ge inte heller denna sÃ¥s Ã¥t barn eller klena vuxna…

*Hettar i munnen efter provsmakningen*

Vi säger så.

Testament.