“@300 mm”…
Ett som sagt vackert väder och lite rastlöshet i kroppen samt ett brev som skulle postas så geniet tog en kort promenad. Kom även på att fota med objektivet i max-zoom, alltså 300 mm, men egentligen motsvarande 450 mm, under promenaden, för att göra saker och ting lite besvärligare.
Snötyngd tallegren.
Man upprepar sig ibland.
Längs vägen mot resten av världen når solen ner till träden ännu.
Frånluft från virkestorkar. Låt se om det kommer komma ut fuktig luft från dessa återigen framöver.
För tillfället ingen som väntar på bussen. Men heller ingen som snöröjer hållplatsen just nu. *för han var på promenad* 
Perkele! Trodde att skylten för “vÃ¥rans väg” var snöad…
… men det visade sig att…
… den skylten stod vid macken istället. DÃ¥ stämmer det som jag brukar säga Ã¥t förstagÃ¥ngsbesökare pÃ¥ väg till oss: “Vänster vid macken, vänster vid kyrkan!” 
Nåväl, ett monument förställande en ramsåg, vilken var i bruk fram till 1989.
Vevparti med remskiva till densamma sågramen.
Huvudled upphör.
Mottagare för kanske en del profana utsändningar.
Leppäniemi-kajen vilar inför säsongen.
Rensäkrad kyrkogårdsentré.
Annan typ av mottagningsantenn? 
Ganska självklart egentligen.
“Endast döingar”.
NÃ¥gra mÃ¥nader innan folk fÃ¥r “bada i bacon” igen. Förhoppningsvis blir det i framtiden inte bara sommarcamping av densamma.
Efter att man sväng in på vårans väg då, så ser man strax ett virkesmagasin längre bort.
Man kan även kolla om en huv, man valsade ihop tidigare i vinter, sitter kvar. Det gjorde den.
Eftermiddagssolen gnistrar och glimmar. Bakom träden.
Spår av älg syns både här och där. Det verkar vara gott om älg här på Ön. Eller så är de som finns väldigt rörliga i de bebodda delarna.
Fjärrstyrd “strömbrytare.”
Solstormen som sägs vara pÃ¥ väg mot jorden, pÃ¥stÃ¥s vara elak mot kraftledningar. Huruvida dessa ledningar kommer pÃ¥verkas lÃ¥ter jag vara osagt. de ser ju lite pÃ¥verkade ut redan… 
Slutet av vintervägen syntes komma raskt emot mig, sÃ¥ jag tog av en gÃ¥rd före. Hem till ranchen…
Vi säger så.
