“This is just the beginning”…
Vi visste om nedläggningen redan pÃ¥ onsdagskvällen pÃ¥ jobbet, hela skiftet gjorde nog det, sÃ¥ vi var nog lite mer förberedda än dagskiftet var pÃ¥ “nyheten” som skulle presenteras pÃ¥ Luciadagen.
Dagen började dock först för mig och nÃ¥gra andra med att se dagisbarnens luciatÃ¥g pÃ¥ skolan och under det framträdandet föll första tÃ¥rarna dÃ¥ insikten kom över mig att “detta inte är värt nÃ¥gonting i en koncernlednings ögon”…
Inte värt ett skit.
På informationsmötet på Wärdshuset ställdes många frågor men få, eller obefintliga, svar gavs.
PÃ¥ frÃ¥gan hur en koncernledning kan presentera en sÃ¥n här nyhet mindre än tvÃ¥ veckor före jul sÃ¥ svarade “Personaldirektören” att “Ingenting har ju hänt, ni kan ju fira jul som vanligt”…
Det hade ju endast fattas att hon bett oss ställa oss upp och ta varandras händer och sjunga “We shall overcome”…
Idiotjävlar.
15-20 personer pÃ¥ “likvaka” i “bastukafeterian” pÃ¥ torsdagskvällen och det är nog första gÃ¥ngen vi blivit nästan beordrade att “inte-jobba”, i alla fall pÃ¥ länge…
Det var nog ett ganska vettigt beslut, vems det än var, dÃ¥ en sÃ¥dan plötsligt insikt om att “detta” kanske har mindre än ett Ã¥r kvar innan allt blir helt annorlunda, allt enbart pga av ett beslut taget i Solna kvällen före, inte skapar arbetsro Ã¥t fotfolket.
Med inte sÃ¥ lÃ¥ngt kvar till 40 Ã¥rs Ã¥ldern sÃ¥ har man väl hunnit skaffa sig en viss livserfarenhet och man vet att man har varit med om ett antal, ögonblicksverks, hastiga omställningar i livet där man mer eller mindre tvingats konstatera att “som förr blir det aldrig”, och som den amatörpsykolog man tror sig vara sÃ¥ vet man varför man inte gillar “läge oförändrat” alltför lÃ¥ng tid dÃ¥ man sÃ¥na gÃ¥nger förväntar sig en plötslig, oannonserad, förändring och dÃ¥ skapar man nÃ¥n förändring själv istället för att kunna ha nÃ¥n slags kontroll över sakers varande istället för att dessa ska dyka upp när man minst anar det.
Sen vet man ju att sÃ¥ inte är fallet ändÃ¥, men skyddsmekanismer är starkare än förnuftet sÃ¥…
Det är ju ingen hemlighet att jag försökt ta mig bort från jobbet under ca två års tid, alltså hitta sig nått annat jobb helt enkelt, i princip av personliga skäl.
Grundtanken har ju dock alltid varit att firman ska finnas kvar och om man sen i framtiden ramlar in på nån torsdagskväll till bastun så sitter det där ett glatt gäng som gapar och tjoar när man kliver in genom dörren!
Och fan vet om nÃ¥ “jädra 08:or” ska fÃ¥ ändra pÃ¥ det!
Att sitta med nästan ett helt skift och dricka “gravöl” är en väldigt säregen upplevelse dÃ¥ givetvis känslor av alla de slag kommer fram liksom minnen av olika Ã¥rsmodell.
Det grÃ¥ts och skrattas om vartannat, precis som det ska vara pÃ¥ en “likvaka”(ett uttryck bara, dÃ¥ “liket” som sÃ¥dant fortfarande lever i högsta välmÃ¥ga!) och minnen av roliga händelser och episoder blandas med visioner, vissa mer högtflygande än andra, men ändock visioner om framtiden!
HB hade nog bästa (om man nu kan relatera till “bra” i en sÃ¥n här situation) rubriker pÃ¥ förstasidan i fredags.
Flaggstänger med flaggorna på halv stång förekommer ju i alla länstidningar då den symboliserar händelsen på rätt sätt.
I Januari sÃ¥ är det 10 Ã¥r sedan jag slutade sÃ¥ga här pÃ¥ Seskarö och började pÃ¥ justerverket istället och som av en händelse sÃ¥ är det även i Januari 18 Ã¥r sedan jag pÃ¥började min korta “karriär” pÃ¥ Rolfs sÃ¥g i Kalix.
Det har sagts och skrivits mycket om vikten av att öka vidareförädling och huruvida Seskarö “bara är ett bulksÃ¥gverk som endast gör plankor och brädor”, alltsÃ¥ utan direkt vidareförädling.
Givetvis är det så att ökad vidareförädling är nödvändigt totalt sett och givetvis kan dom på Rolfs såga virke för att kunna vidareförädla på rätt sätt, rätt virke , inget snack om saken!
Men det myckna finliret som redan kan och ska göras lÃ¥ngt före i produktionsprocessen vill jag pÃ¥stÃ¥ att “vi” är nog dom som ligger väl lÃ¥ngt fram i utvecklingen!
Nu har inte ens jag koll pÃ¥ alla smÃ¥ tekniska detaljer som vi under Ã¥rens lopp införskaffat och pÃ¥ vilket sätt dom alltid pÃ¥verkar produkterna i slutänden, men listar nÃ¥gra men tänker inte försöka mig pÃ¥ att förklara vad det är eller hur dessa används, konstaterar bara att vissa saker i en produktion ska man “ta hand om” sÃ¥ tidigt som möjligt!
Bulighetsmätare.
Blekemätare.
Fibervinkelmätare.
Kärnvedsmätare.
Råsortering med stor möjlighet att sortera ut kvalitéer för direkt nedtorkning om kund så önskar.
osv.
Helt enkelt finlir som ett “riktigt” bulksÃ¥gverk inte sysslar med!
Produktionen gÃ¥r nog pÃ¥ som vanligt nu igen dÃ¥ vi ju fortfarande har kunder som vi, till skillnad mot koncernledningen, fortfarande känner ansvar för, speciellt med tanke pÃ¥ att det under Ã¥rens lopp funnits och finns kunder som specifierat att “dom ska ha virke frÃ¥n Seskarö”!
Och gÃ¥r det sÃ¥ tokigt att sÃ¥gverket är styckat i bitar vid nästa höst sÃ¥ vet vi ju i alla fall att vi slutade pÃ¥ topp dÃ¥ pengarna vi hittills “dragit” ihop rör sig om flertalet miljoner, faktiskt sÃ¥dana summor som aldrig presterats, mig veterligen, här pÃ¥ sÃ¥gen pÃ¥ Ön!
Hur som helst kommer vi vara, och framförallt är, vi ju en bunt med individer, ståendes på en kulle ute i havet, blickandes mot framtidens oskrivna blad där det är vi själv som skriver texten till detta blad!
Bara en sån sak!
🙂
Bloggmusik, Joe’s Garage, Frank Zappa;
“People seemed to like our song
They got up ‘n’ danced ‘n’ made a lotta noise
An’ it wasn’t ‘fore very long
A guy from a company we can’t name
Said we oughta take his pen
‘N’ sign on the line for a real good time
But he didn’t tell us when
These good times would be somethin’
That was really happenin’
So the band broke up
An’ it looks like
We will never play again…
Joe:
Guess you only get one chance in life
To play a song that goes like… ”
Jahej/iZac, seskaro.nu
