Med en skidÃ¥kningspremiär i bÃ¥de benen och armarna sÃ¥ känns det bra! I alla fall ännu, fÃ¥r man nog tillägga för säkerhets skull…
Vid rundningen av Sammakkoträsket, förvisso i lagom motionstakt, sÃ¥ fanns tanken att fortsätta ut mot Hälskeritoppen, men den planen ströks dÃ¥ man inte ska överdriva, inte i början i alla fall, dÃ¥ man ju mÃ¥ste orka hem ocksÃ¥…
Sväng tills du välter.
Lagom kallt, -10 °C och en strålande sol. Det kan knappast bli bättre skidföre.
Förvisso med lite mer snö och lite rakare spÃ¥r sÃ¥… Men ändÃ¥.
Jag vet inte, men det känns att det blir senare varje år, att man tar fram skotrarna, och börjar använda dessa. Det kan ha med åldern att göra, att man inte är lika ivrig som förr i tiden då det räckte med frost på gräset för att åtminstone ta en provtur.
Förvisso är bilden frÃ¥n i förrgÃ¥r sÃ¥ nu är snön avtäckt och det egna kapellet fick tejpas med silvertape dÃ¥ det frusit fast. Och inte kom lös direkt, om man sÃ¥ säger…
Sen att man inte varit sÃ¥ ivrig att förbereda skidsäsongen vet jag inte vad det beror pÃ¥…
Men ungarnas spÃ¥r blev draget pÃ¥ gÃ¥rden igÃ¥r och sen tänkte geniet att “va f-n” sÃ¥ jag for och drog upp spÃ¥ret hemifrÃ¥n fram till elljusspÃ¥ret ocksÃ¥, sÃ¥ förmodligen blir det att prova, vilken dag som helst.
Speciellt dÃ¥ “Fischer Air-core” nyss togs fram och sicklades släta pÃ¥ paraffinskiktet, sÃ¥ närmare skidÃ¥kning blir det, för varje Ã¥tgärd…
Nåväl, tjejskotern (den röda) är även den nyss framtagen och framkörd till garaget då den kräver en viss översyn i boggien innan säsong. Men det lär nog ge sig, det med.
Förmodligen tänker man mest på arbete nuförtiden, när man inte är så ivrig med fritidsintressena och det är ju så, jag gillar ju att arbeta juh!
Om en vecka är det ett Ã¥r sedan man började stämpla och det är lite för lÃ¥ng tid att vara “ledig” tycker jag, men sen ser ju arbetsmarknaden ut som den gör här i kring ocksÃ¥.
Förvisso har man skickat in en hel del ansökningar under Ã¥ret och ibland känns det som att man “brer pÃ¥” nästan för mycket i vissa ansökningar, fast ändÃ¥ inte dÃ¥ man ju skriver vad man gjort och vad man kan osv.
Att jag ens skulle ha en tanke på att undanhålla kompetenser eller liknande i en ansökan eller så, är för mig helt främmande, då sånt tyder på att man inte vill arbeta och det vill jag ju.
Men när jobbutbudet är som det är just nu i alla fall, så får man väl försöka själv istället.
“GÃ¥r det sÃ¥ gÃ¥r det”, som flickan i vitsen sa.
(Fast utan silvertape…)
Annars blir det väl gruvan i Pajala nästa vinter. Eller Malmfälten.
Såna här dagar ids inte ens solen stiga över trädtopparna, men kikar fram i en öppning mellan träden i alla fall.
-29°C nu ute. Synd att vi inte har Fahrenheit-skala för dÃ¥ hade det endast varit -20° nu…
Värmepumpen, som pumpar pÃ¥ sin sjunde vinter som info, vevar pÃ¥ mest hela tiden och elkassetten kördes ett tag med förbikopplad effektvakt för att “köra upp” tempen i systemet ordentligt fastän brasan i Oden-kaminen fräser pÃ¥ den med.
Är det vinter så är det.
NÃ¥väl, geniet skulle pÃ¥ ett ärende tidigare idag och medans man sprang fram och tillbaka över gÃ¥rden, för att hämta upp lite saker frÃ¥n garaget, kände man sig iakttagen…
Och ja jäklar! Det stod en åskådare på grannens tomt!
Sen att man skulle haft nästan all tid i världen att skruva pÃ¥ teleobjektivet men inte gjorde det kan man inte skylla pÃ¥ nÃ¥gon annan för…Â
Till slut ledsnade älgen och vände sÃ¥väl klövar…
… som resten av densamma sig själv mot skogs igen.
Det kan vara en avkomma till nÃ¥gon av älgarna som för en par Ã¥r sedan släckte halva ljusslingan, som vi hade i gÃ¥rdsrönnen, med en rivning med underkäken…
Vad vet jag?
Grillplatsen väntar även den på kommande eldningar.
