Jag gick till postlÃ¥dan vid tjugo över tvÃ¥ i natt och märkte hur tyst det var, endast nÃ¥gon fÃ¥gel som drillade, inga bussar som skramlade förbi, inga “syrener” frÃ¥n polisbilar eller ambulanser…
Det är många intryck att samla ihop efter en Londonresa och även många bilder!
Samt att även samla ihop sig själv efter en, förhållandevis, lång resa, men även att sortera upp souvenirerna.
Synd att London ligger så avsides, jämfört med Seskarö, annars hade man kunnat var där oftare!
Mycket har vi sett och mycket har vi gjort, men ändÃ¥ mycket, om man sÃ¥ säger; “ogjort”, som tur är dÃ¥ stegen varit mÃ¥nga trots buss, tÃ¥g och tunnelbaneÃ¥kande sÃ¥ kommer man inte ifrÃ¥n att promenera en del…
En favoritpub hittade vi ocksÃ¥, “Pommelers Rest” nära Tower Bridge, trevligt ställe med BRA priser pÃ¥ öl och en eller nÃ¥gra “Abbots Ale” slank nog ner…
Tunnelbana till London Bridge-stationen och sen efter gatan “mot bron”!
Sen var inte beef-burgern (med bacon och ost mm!) pÃ¥ “The Fire House” i Waterloo sÃ¥ dÃ¥lig den heller…
Man fÃ¥r nog konstatera “att resa är att Ã¥ka bort ett tag”, men skönt är det att vara hemma igen, ändÃ¥!
Jahappjansa, säsongspremiär på strandbastun, förtjänstfullt uppvärmd av en ersättare, vid Sammakkovikens strand idag och samtidigt stenkastningspremiär vid samma strand för ungarna!
Lite konstigt känns det dock när Olle inte är hemma…
Och som info kan ju påpekas att han fick en (förhoppningsvis smärre) hjärnblödning igår morse eller under natten mot igår och är inlagd på Kalix Lasarett för behandling, men vi hyser gott hopp om tillfrisknandet.
Jag vill minnas att senast Farbror Olle “inte var hemma” var under resan till Kanarieöarna sent 70-tal eller tidigt 80-tal, sÃ¥ lite ovanlig känns denna situation dock…
Nåväl, vi ska åka imorgon att titta till han på lasarettet.
Med hopp om det bästa.
Edit:
“This thread is worthless without pics” brukar det lÃ¥ta pÃ¥ ett forum pÃ¥ internet sÃ¥ jag slänger upp lite bilder frÃ¥n igÃ¥r:
Bastun som sådan.
Isläget i Sammakkoviken på Seskarö.
Rozali kastar en sten och jag noterar att hon slänger med höger hand trots att hon brukar använda vänsterhanden när hon gör mycket annat.
Som att s k “SJ-bromsar” inte vore nog i en viss minibuss, som förhoppningvis ordnas imorgon, sÃ¥ la mus+tb av i “central-datorn” i hushÃ¥llet sÃ¥ vi kör bärbart som ett komplement, men ids inte installera PS sÃ¥ bildlösa inlägg blire ett tag…
Förmodligen moderkortet som fallerat lite… eller nÃ¥t annat…
“Karma” nÃ¥gon?
Men wattdefack, setraskyltarna åkte ner på jobbet idag och sen hölls presskonferens angående sågnedläggningen och förhoppningsvis kommer det ut mer i media om Seskarö under de närmaste dagarna.
Skulle dra ett bra citat frÃ¥n tidigare idag, men kommer inte direkt ihÃ¥g hur det gick, men nÃ¥tt i stil med att“Seskaröborna accepterar inte att Seskarö släcks ner pÃ¥ sÃ¥ här lösa grunder”, eller nÃ¥tt, men sÃ¥ är det; man ska ha klara papper när man kommer till Seskarö, allt annat är oacceptabelt.
Det har tydligen fokuserats en del på dockorna som hänger i stocken i ramsågen utanför sågkontoret.
Att veta om 5, 10, 20 osv år att vi inte gjorde allt som kunnat göras, att vi inte gjorde allt som borde gjorts osv vore inte ett rimligt facit att lämna till eftervärlden, jmfr hungerkravallerna 1917; vad hade hänt om folk den gången valt att svälta istället för att tvångsköpa bröd utan ransoneringskuponger men dock med pengar?
Och här lägger jag in en liten passus om ett faktafel i boken om “handelshuset Hermanssons” (i Haparanda) där författarna benämner tvÃ¥ngsköpen av bröd för “brödstöld”
Nåväl.
Åter till ämnet så är det faktiskt så att ibland måste folk göra det som är nödvändigt, men kanske inte alltid direkt politiskt korrekt;
– För annars är man ingen människa… utan bara en liten lort.
Eller som det brukar låta lite här och där i BD-län:
“Ingen kommer ihÃ¥g en fegis!”
————————————————————————————
PÃ¥ Norges nationaldag (Syttende Maj) ska vi Ã¥ka “London Eye”.
Det lÃ¥ter som ett bra val av dag att Ã¥ka 130 meter högt pariserhjul…
Höjdrädslan ska dock förebyggas med ett eller flera “pints of lager” sÃ¥ ser vi sen om det blir som pÃ¥ Liseberg för 10 Ã¥r sedan när ett visst geni fick sätta sig pÃ¥ golvet i “baljan” uppe i pariserhjulet för att klara av färden!
Men dÃ¥ hade man ju glömt dricka ölen innan förstÃ¥s…
Det senast dragna skidspÃ¥ret denna säsongen fÃ¥r nog illustrera slutet pÃ¥ längdskidÃ¥kningen dÃ¥ man var en sväng tidigare idag, men solen är obönhörlig mot snö i allmänhet och skidspÃ¥r i synnerhet sÃ¥ frÃ¥gan är om man hinner ut nÃ¥ge mera pÃ¥ skidor i dessa spÃ¥r…
Elljusspåret var dock i bättre skick, men resten börjar bli bedrövligt.
Ett alternativ är att ta skogskidorna för lite “friÃ¥kning” ute i terrängen medans snön ligger kvar.
“Vi ser ju!”
Man fick ju häromdagen tillbaka bilder från rullarna man sände in till Diabolaget och två rullar mellanformat fanns med i sändningen.
På kontaktkartan till höger syns en bild på Rozali, tagen för någon vecka sedan.
Bilden före, som tyvärr blev nästan svart, visar Rozali som en, någonstans mellan ett halvt och ett år gammal, liten tös i sin mammas famn, så det har tagit tre år mellan exponeringarna på den rullen!
🙄
Den andra rullen var så gammal så Northon var i ca två årsåldern på bilderna när vi badade i Sammakkoviken, som info så fyllde han åtta! nyss!
😯
NÃ¥väl, allting behöver ju inte gÃ¥ fort heller…
😉
Lite mera bilder, barnen i svart-vitt.
Och i färg:
Och en tvÃ¥ minuters exponering frÃ¥n i vintras, en kväll som var lagom kall…
Tidigt i höstas på jobbet, långt före detta rabalder om en eventuell nedläggning av sågen här på Seskarö, kom en tanke upp på en grabb jag gjorde lumpen med 1989.
Jag brukar inte fundera sÃ¥ mycket pÃ¥ gamla lumparkompisar och denna grabb ( dÃ¥ var han liksom jag “grabb”) gjorde vi endast gemensam gröntjänst pÃ¥ S3 för att sen pÃ¥ utplaceringen pÃ¥ Staben ha helt olika scheman sÃ¥ vi Ã¥tersÃ¥gs endast pÃ¥ sista dagen “muck”!
NÃ¥väl, ingen kontakt har vi haft sen dess, men dÃ¥ i höstas dök han upp i mina funderingar, inte pÃ¥ vad han kan tänkas syssla med nuförtiden för det vet jag ändÃ¥, men min känsla var, plötsligt, att nästa gÃ¥ng vi tvÃ¥ ses sÃ¥ gör vi det i kafferummet pÃ¥ mitt (nuvarande) jobb…
😯
Begrep dock inte varför denna fundering dök upp dÃ¥…
Sen kan det helt enkelt vara ett önsketänkande eller enbart en fri fundering som inte betyder nått , men om jag fick rätt känsla så borde det inte vara till någon nackdel för oss!
Men om det sÃ¥ “ser vi ju”!
Sen att det senare blev 13/12 förra Ã¥ret och vad den dagen hade med sig tror jag mig vara en del av förklaringen av denna underliga fundering…
——————————————————————————————
Den 12:de December förra året, på kvällsskiftet, visste vi att det skulle komma något besked om sågens framtid dagen efter.
Spekulationerna avlöste varandra om hur neddragningarna skulle ske, för neddragningar visste vi att det skulle bli.
Vid ungefär halva kvällsskiftet gÃ¥nget sÃ¥ sa jag min teori Ã¥t fackklubbsordföranden, att “nedläggning här och tvÃ¥skift i Kalix”.
“Tror du det?” frÃ¥gade han och jag sa att, sett frÃ¥n en enkel vinkel, sÃ¥ tror jag det…
Man har ju inte själv varken kunskap eller möjlighet att räkna på sådana saker utan som en vanlig enkel människa anta saker och ting ur de perspektiv man själv kan överblicka.
Förvisso har man räknat logisk algebra m m under skoltiden, men dessa kunskaper är väl undanstuvade i minnets vindlingar, och förvånad blev man att (någon ur en) koncernledning var lika illa ute i ekvationerna då det, för folk i sådana positioner, förväntas att beslut tas som är väl underbyggda och inte som för en vanlig lekman, att man spekulerar ihop en lösning byggd på antagande.
Vi drack kaffe och gick sen hem och jag tog hunden för en promenad genom byn, sms:ade lite med en kollega under promenaden och byn var allmänt lugn, så lugn en by kan vara efter elva på kvällen när sågen står still.
Trots den kalla friska luften kändes det lite tungt att andas, men samtidigt var det som ett vakuum runtom, som en hemfilmad video när man plötsligt fÃ¥r syn pÃ¥ sig själv i tv’n, lite yngre, lite smalare, man visste att man var där men ändÃ¥ kändes det väldigt overkligt.
Det är i dagarna fyra mÃ¥nader sen och nu pÃ¥ mÃ¥ndag ska MBL-förhandlingen om nedläggningen starta, vad resultatet blir vet nog ingen, hur löntagarkonsultens rapport verkligen ska tas emot vet nog ingen heller egentligen…
Men lättare att andas går det i alla fall.
TvÃ¥ hÃ¥l i väggen ger luft att andas, sÃ¥ även i ett garage pÃ¥ …
PÃ¥ frÃ¥gan, av S-Riksdagskvinnan Karin Ã…ström i fredags, hur det känns? sÃ¥ svarade jag självklart att man personligen nog klarar sig, men för bygden som helhet är detta inte bra, (om en eventuell nedläggning)…
Och lite från en annan personlig synvinkel brukar jag säga, lite skämtsamt, att man även är orolig för tillgången på närbeläget lämpligt byggvirke, alltså plank och brädor som har varit enkelt att köpa direkt på plats!
En kabelskotång från Biltema får symbolisera min oro för personlig virkesbrist då tänger finns på ex vis Biltema att köpa, men virke har dom inte!
Och detta var jäkligt internt…
Nog för att virke gÃ¥r att fÃ¥ tag pÃ¥ frÃ¥n andra ställen, men samma blir det inte…
Det som framförallt driver strateger är möjligheter – de kan därför ofta framstÃ¥ som lite i det blÃ¥ eller att tänka “för mycketâ€. Vill du fÃ¥ en strategs uppmärksamhet – pröva “hmm… det här var verkligen ett klurigt problem…â€.
Man kan ofta känna igen Strateger pÃ¥ att de ofta använder ord som “troligenâ€, “rimligt†eller “till viss delâ€.
Systembyggaren drivs av deras inre visioner av hur saker skulle kunna vara bättre. De är mycket envisa, ofta på gränsen till tjurskalliga och högst individualistiska när det gäller saker de intresserar sig för. Och de intresserar sig framförallt för att utveckla smarta lösningar på komplexa och abstrakta problem. Det gamla vanliga sättet att göra saker tråkar ut dem snabbt, de söker istället efter en egen väg och prövar nya vinklar. Detta är typen för vilka det omöjliga endast tar lite mer tid.
De motiveras av sin egen inspiration och har svårt att motiveras på grund av yttre tryck. Därför har de mycket svårt att trivas med rutinarbete som inte innefattar tydliga utvecklingsmöjligheter. Så snart de kan något vill de vidare. De har ofta tillgång till en enorm inre drivkraft och energi som kan få dem att arbeta i princip dygnet runt utan mat och vila om de är i färd med att utforska eller utveckla någonting spännande.
För människor som träffar en Systembyggare slÃ¥s de ofta av deras ofta opersonliga framtoning som kommer sig av deras analytiska talang. Deras allra främsta talang är dock deras inÃ¥triktade kreativitet – ständigt i färd med att upptäcka mönster och möjligheter bakom den nÃ¥got torra fasaden.
Man hade en liten tanke på att kanske, kanske skidra upp spåen idag då det drev lite snö i dessa igår.
Tanken stannade vid just detta dÃ¥ det blev en snabb sejour i garaget och sen en dusch dÃ¥ man var allt annat än fräsch efter ett rostskyddspass samt en hel dags städning pÃ¥ ett när beläget justerverk (inkl ett s k “huggrum”).
NÃ¥väl, knappt hade schampooresterna torkat sÃ¥ rings ett tips in om att “spÃ¥ren är dragna”, alltsÃ¥ Sammakko och Hällskeri-spÃ¥ren.
Sagt som gjort, pÃ¥ med klister (inrÃ¥dan!) dock bara under “hÃ¥rda boxen” och röd Ski-Go (eget initiativ) pÃ¥ resten av fästzonen och med facit i hand var det en för omständigheterna väl vald kombination av fästprodukter för en skidÃ¥kare!
I princip hela vintern har tanken pÃ¥ att Ã¥ka “lÃ¥ng-spÃ¥ret” ut pÃ¥ Hällskeriudden funnits i bakhuvudet, men av har det inte blivit, inte förrän idag dÃ¥ det kändes som ett rätt val att ta den slingan.
Tyvärr sÃ¥ kom “Ã¥ka Ã¥t fell hÃ¥ll”-spontaniteten fram igen sÃ¥ i en svag utförslöpa med en skarp-skarp kurva i slutet fick 0,1 ton glad motionär lägga allt pÃ¥ ett kort för att klara kurvan!
Hela mycket kroppstyngd pÃ¥ innerskidan, ytterskidan kämpade att trampa med i svängen, innerstaven fick agera styrbroms med ett kraftigt tryck mot spÃ¥rsidan medans ytterstaven nog levde sitt egna liv och viftade i alla tänkbara väderstreck medans ryggen med tillhörande muskulatur försökte likna en hemskt krokig ostbÃ¥ge för att motverka centrifugalkraften i kurvan, faktiskt sÃ¥ krokig som den aldrig tidigare varit och lite sträckt känns faktiskt en av ryggmusklerna…
Föll gjorde dock jag inte!
🙂
Om vädret är tacksamt med oss de närmaste dagarna finns chansen till lite mer skidåkning, men allt utöver det får nog belasta bonuskontot, inte för att det nu är någon nackdel.
Javafan, man fick ju sig tre varv runt elljusspÃ¥ret pÃ¥ skidorna, lite trögt första varvet med nysnö i spÃ¥ren, men bättre sen och sen hem igen och Ã¥kte tvÃ¥ gÃ¥nger i “mina” spÃ¥r för att pressa snön lite mer.
Man fÃ¥r nog passa pÃ¥ att Ã¥ka skidor nu medans tid är… är min försiktiga uppskattning…
“Vi ser ju!”
——————————————————————————————
Dagens MBL-förhandling om våran nedgång till enkelskift är uppskjuten till Fredag då löntagarkonsultens rapport kommer i morgon och meningen var ju att den skulle komma ut före en eventuell förhandling.
Och så blev det.
Företaget får i runda slängar 24 timmar på sig att läsa in rapporten mellan torsdag och fredag och det är väl inget att säga om det generösa tidsspannet då det var lika mycket tid som styrelsen i Setragroup hade på sig att läsa in underlaget för att ta beslutet att lägga ner Seskarö Sågverk.
Förvisso kunde inte det underlaget vara pÃ¥ lÃ¥nga vägar sÃ¥ väl genomarbetat som löntagarkonsultens rapport dÃ¥ det är skillnad pÃ¥ folk och “folk”… IMHO!
Och den förmodade tiden som lagts ner på ett underlag jämfört med ett annat (som presenteras i morgon!)
Men det är klart, med lite jävlaranamma och stora visioner kommer man långt oavsett vad sanningen sen i verkligheten är, vare sig man är högt eller lägre i en sågverkshierarki!
Men som med det mesta sÃ¥: “Vi ser ju!”
——————————————————————————————
Idag var det dags med lite adminstrativt arbete pÃ¥ hemmaplan dÃ¥ jag skickade iväg en anmälan om VAB till Försäkringskassan och det är en mÃ¥nad sen pojken var sjuk…
Samt att jag tog tag i annat som att ordna lite filmrullar som ska postas iväg imorgon och sannerligen blir det intressant vad man fotograferat då dessa legat till sig i diverse kameror ett bra tag så jag har ingen större aning om vad jag fotat.
En diarulle och en svart/vit 35 mm, samt tvÃ¥ stycken svart/vita 120-rullar…
Och det är dÃ¥ f-n länge sen jag laddade dessa rullar sÃ¥…
“Vi ser ju!”
——————————————————————————————-
Skulle skriva nått om Kina, men ids inte.
Skulle även skriva nÃ¥tt om miljö och s k “miljöbilar” men ids inte mer än att en bil som inte används är en miljöbil, rent logiskt.
Allt annat är miljöpåverkande, mer eller mindre.
Miljöbil, när den nu står i garaget!
——————————————————————————————-
Haparandabladet hade en trevlig artikel idag om “paramotor”-flygning, alltsÃ¥ motoriserad skärmflygning (Varför hÃ¥ller dom pÃ¥ med sÃ¥nt! Det är ju farligt!! 😉
Att man känner suget är inte helt osant, sÃ¥ kanske nÃ¥gongÃ¥ng när man blir gammal att man provar pÃ¥ igen…
“Vi ser ju!”
Men i artikeln stod det nÃ¥tt om “den enda som hÃ¥ller pÃ¥ i Tornedalen” om just denna sport, mig veterligen finns även en längre upp i Pajala kommun som “hÃ¥ller” pÃ¥ med sÃ¥dant, men det ligger kanske inte i Tornedalen…
Vad vet jag?
Och artikeln förtäljde inte om dom kunde köra spark!
Jag har och har haft sen en tid en konstig känsla i kroppen. Inte en sÃ¥n där känning man har när man vet att ex vis en förkylning är pÃ¥ gÃ¥ng eller när man väntar pÃ¥ en specifik, förutbestämd händelse, utan mer istället en diffus känsla av nÃ¥t…
Sen att man inte kan sätta fingret pÃ¥ vad det skulle kunna vara är inget konstigt och skulle det visa sig att himlen ramlar ner i morgon eller att man vunnit en prenumeration pÃ¥ Bamse sÃ¥ kan man ändÃ¥ inte säga att “det var det som kändes i kroppen!”
Jag är i ett sÃ¥dant läge för tillfället att jag betraktar, iakttar, lyssnar och noterar omgivningen rent allmänt sÃ¥ det kanske inte är sÃ¥ konstigt att resten av kroppen “hänger med” sÃ¥ att säga, sÃ¥tills vidare man fÃ¥r säga som man brukar: “Vi ser ju!”
Annars skulle man gÃ¥ ut i garaget för en stund sedan för att svetsa vidare, men noterade att modemet/routern lyste gult i en lampa; “Javisst ja!” och loggade in och bytte anv namn sÃ¥ nu surfar man med 8 Mbit!
Bara en sån sak!
Svetsa hinner man sen…
—————————————————————————————–
Om mindre än en vecka (9/4) så ska löntagarkonsultens (som utreder om det är klokt av Setra att lägga ner Seskarö Sågverk!) rapport presenteras och den10/4 ska företagledningen få ta del av den.
Spännande?
Ja, självklart!
Sen kan man tycka att dÃ¥ det är sÃ¥ enormt klantigt, osmidigt, godtyckligt osv skött, av koncernledningen, hela denna “sÃ¥gverkssÃ¥pa”, att det pÃ¥ nÃ¥tt sätt är litegrann ödets ironi över det hela…
Men-men, med förhoppningar om en så bra lösning som möjligt av allting så lägger jag in en snus och konstaterar att vissa fördelar har hela denna historia dock haft sen Luciadagen förra året och det är att, tycker jag mig märka, att flera fått åtminstone lite värderingar i mer socialistisk riktning, om man så säger, och helt fel är nog inte det heller.
——————————————————————————————-
Ibland när man ska ta en svÃ¥rare beslut sÃ¥ väntar man och väntar innan den sista “knuffen” kommer som gör att man till slut tar beslutet, eller för den skull lÃ¥ter bli, men det gÃ¥r tid när man ändÃ¥ funderar pÃ¥ om man verkligen tog rätt beslut…
Men jag blir mer och mer stärkt i min övertygelse att mitt beslut att i förra året gå ur facket var ett för mig riktigt beslut.
Tisdagens bästa Aprilskämt fick man av en viss dotter, snart fyra år, när hon skulle luras när jag meckade ihop köttfärssås till spaghettin:
“Du lagar inte mat! APRIL, APRIL!!”
🙂
Annars finns det kanske hopp för skidåkningen igen då det är en par grader kallt ute nu på natten efter flera dagars blida och regn!
Förvisso ska jag inte dra nÃ¥ spÃ¥r ännu och har inte riktigt tid idag heller, men vilken dag som helst sÃ¥…
Annars verkar nötskrikan olofsson inte synas till sÃ¥ mycket i rubrikerna i dagarna, efter förra veckans hybris när hon sade sig vilja inkomstpröva barnbidraget, och frÃ¥n hjärtat sÃ¥ är jag inte sÃ¥ lessen över att hon varken syns eller hörs i massmedia…
Eller så har jag bara tittat slarvigt kring rubriker och annat.
Whatever.
——————————————————————————————-
Fanns flera ämnen för en stund sedan i bakhuvudet att skriva om, men dom är nog stuvat undan inför morgondagen så lite påppmusik istället:
“People who died” med Jim Caroll Band, och som en amrikan jag känner sa (när den snurrade i mp3:an pÃ¥ jobbet:
“It’s not a very happy song, everybody just dies all the time”
Men det är ingen annans fel att det rostar då somliga hade ju chans att leta upp och fixa regnläckaget tidigare så det är bara att bryta ihop och gå vidare med svetsen.
Lite rost kring tröskeln ocksÃ¥…
Bara man “kommer ihÃ¥g” att använda svetshjälmen denna gÃ¥ngen sÃ¥ blir det nog bra.
(Ledord: “Fotoelektrisk keratit”!)
😎
Tänkte till häromdagen på detta med Folkvagnar då man tydligen gjort sig ett behov av dessa för längre tillbaka så tyckte man förvisso att Bubbor var små roliga bilar, men man hade ingen tanke på att skaffa en själv.
Callooker-stilen som var populär pÃ¥ 90-talet, även sÃ¥ i Haparanda, har dock aldrig riktigt tilltalat mig med, förvisso lite, lite sänkta chassin, men färgglada karosser och onepiece-rutor och konstiga järn istället för stötfÃ¥ngare…
Beach Buggys?
Nja, tveksamt med tillägget “kanske”…
Men s k “Baja-bugs” har man dock haft ett gott öga till, men som sagt, inte haft nÃ¥gon tanke pÃ¥ att skaffa en sÃ¥dan själv!
Tills för nÃ¥gra Ã¥r sedan dÃ¥ man snubblade över den röda “Bajan” med en “till salu”-skylt pÃ¥ sÃ¥ “rest is history”…
Sen att man även anammat “lÃ¥gt och slitet”-stilen med nästa objekt är nog svÃ¥rt att alltid förklara, men sÃ¥ är det dock…
Flera av mina fritidsintressen under Ã¥rens lopp är sÃ¥nt som man “ett-tu-tre” ramlat över utan nÃ¥gon tanke pÃ¥ att “man skulle kunna göra si eller sÃ¥”…
Tills något dykt upp framför ögonen!
NÃ¥väl, tills vidare sÃ¥ gäller detta…
😉
——————————————————————————————-
Läste häromdagen hos bl a “Ögonblick i Norr” om detta om att formulera sitt i liv i endast sex ord!
“Been there, done that, had fun!” är mitt försök.
🙂
——————————————————————————————-
Och kommentarsfunktionen är avstängd sen någon dag tillbaka, som info.
