Vi har  hittat ett plötsligt favoritgodis! Men att blanda in “dragster 2000” vore för mycket dÃ¥ dessa är rätt sura i smaken, men dessa tvÃ¥ i symbios i munnen! “Himmelriket” i munnen juh!

FrÃ¥n Jämt Gott, som info…

10 spänn pÃ¥sen pÃ¥ “Kiosken”, billigare än knark, godare än lösgodis!

————————————————————————————-

Tätt! utbrister geniet och noterar att ena kopplingen inte är riktigt tät dÃ¥ det bubblar lite frÃ¥n sÃ¥pvattnet just där, men dem ska ju inte användas sÃ¥…

“Tröck” med ca 2,5 kilo sÃ¥ nog tusan ska det klara sig.

————————————————————————————–

Det är ganska intressant att läsa beskrivningen pÃ¥ hur “man är” enligt personlighetstestet vi gjorde häromveckan med omställningskonsulterna och eftersom man är en “INFP” (fick INFJ när jag gjorde testen pÃ¥ nätet för nÃ¥t Ã¥r sedan…) sÃ¥ blir man inte förvÃ¥nad överflera av beskrivningarna.

INFP-profiler använder sin känslofunktion främst i sin inre värld, där de fattar beslut utifrån den stora vikt de tillmäter självinsikt, individualitet, och växt. Det är viktigt för dem att moraliskt ta ställning för det de tror på. Ofta är de

• sensibla, omtänksamma och engagerade.
• lojala mot sÃ¥väl människor som mot “saken”

De tycker om att läsa, diskutera och reflektera kring möjligheter till positiva förändringar i framtiden. De har en god blick för sammanhang och innebörd. Människor med INFP-profil tenderar att vara

• nyfikna och kreativa
• framtidsvisionärer

De fascineras av möjligheterna att utforska den mänskliga personlighetens komplexitet- sine egen sÃ¥väl andras. Ofta arbetar de i energiska “ryck” och är förmögna till djup koncentration och goda resultat när de till fullo är engagerade i nÃ¥got projekt. De uppfyller troget sina Ã¥taganden mot människor, uppgifter eller idéer som är viktiga för dem, men kan ha svÃ¥rt att klara rutinarbete med liten personlig mening.

Sen fanns det fler “guldkorn” i beskrivningarna men allt ska vi inte ta upp här!

Men rent generellt sÃ¥ är det intressant med “sÃ¥nt här” och kanske fundera pÃ¥ lite “varför” man är som man är, men även varför andra är som dom är…

Man är ju där man är och den man är av arv och miljö, i princip, men även efter beslut man tagit under “resans gÃ¥ng”. Ex vis att om man skulle backa bandet 18 Ã¥r och man dÃ¥ skulle tagit ett annat beslut gällande arbetet sÃ¥ hade man förmodligen inte varit i denna situation som flertalet av oss är här pÃ¥ Ön, med att vara pÃ¥ uppsägningstid, utan man skulle nog ha jobbat pÃ¥, pÃ¥ ett annat ställe.

Hade det då varit roligare totalt sett? Det kan man ju inte svara på då frågan som sådan är ganska hypotetisk, men om man ångrar att man inte tog ett annat beslut just då?

Inte det minsta.

En av omställningskonsulterna frÃ¥ga häromveckan om jag ofta vill ha förnyelse och givetvis svarade jag ja pÃ¥ en sÃ¥dan frÃ¥ga dÃ¥ det stämmer och ser man till fritidsintressena sÃ¥ har man bytt intressen lite “hoven-droven” under Ã¥ren, speciellt eftersom man inte haft direkt möjlighet eller vilja att byta jobb för att fÃ¥ omväxling (som en j-dra “stockholmare”)

Man ska omväxla sig så mossan inte får fäste juh!

Minns när jag sÃ¥lde “Impalan” hur vissa förfärades över att sälja en bil man “jobbat sÃ¥ mycket med”…

Ingen reflekterade över pengarna man lade ner pÃ¥ projektet… Inte ens jag!

Men så är det, man kan inte spara allt pga av nå slags nostalgiska skäl heller utan vill man vandra vidare så gör man det!

Men andra gör inte som jag sÃ¥ andra har kvar i ladugÃ¥rdarna, men inte jag…

Och det gör det sÃ¥ intressant att vara en “INFP” är att man vet och respekterar att andra inte är som en själv.

INFP-profiler finner strukturer och regler begränsande och föredrar att arbeta självständigt. De är anpassningsbara till dess att något hotar deras värderingar. Då slutar de anpassa sig, och kan uttrycka sig med en intensitet som förvånar andra.

Sen att det finns folk som inte respekterar att andra inte är som dom vet jag inte om det beror pÃ¥ deras “preferensprofil” eller pÃ¥ nÃ¥tt annat, men sÃ¥ vanligt förekommande är det inte och har inte varit, om man blickar tillbaka pÃ¥ ett sÃ¥gverk som lades ner i somras.

Det kan vara en mognadsfråga också, att vissa inte är färdiga för livet förrän ganska sent i detsamma och då trillar poletten ner på vad och hur livet i stort är och ska vara!

Jaja.

Jag har funderat lite på Mammas och Pappas planer för fastighetsköp då på 60-talet när det var aktuellt och om (av de planer jag känner till) första planen gått i lås så hade vi idag bott vid Sammakkovikens strand.

Nu gick inte det som tänkt utan en annan plan hade lett “oss” till att nu vara granne med Motorklubben, en inte helt oäven tanke, men den gick ocksÃ¥ i stöpet av olika anledningar.

Lösningen blev ett hus här uppe pÃ¥ Sandviksbacken, samma hus som vi just nu sitter i och “med facit i hand” sÃ¥ tycker jag att det blev en j-kligt bra lösning!

Lagom avsides, men ändå inte helt öde och offside, juh!

Och att frun, som sägs vara en “stadsbrud” frÃ¥n början, tycker det är rätt bra fÃ¥r nog ses som en bonus i sammanhanget!

En slutsats borde bli att alla beslut man tar är en del av livet och färden genom detsamma, och att Ã¥ngra nÃ¥tt man sÃ¥lt iväg, skickat iväg, gett bort, tappat bort, eldat upp, valt mellan “si eller sÃ¥” osv är ingen idé utan det hör till resans gÃ¥ng  och det är bara att gilla läget!

Fast om bensinpumpen frÃ¥n Dysholms? affär funnits kvar intakt i släkten hade man nog inte mÃ¥tt sÃ¥ dÃ¥ligt av…

Life is what happens while you are making other plans.

John Lennon.